Värsta kvällen i mitt liv var nog igår, aldrig förut har jag haft sådana känslor.
Sådan ångest och jobbiga känlsor, jag inte kan beskriva. SÅ jobbigt va det.
Ville kryp ur min egna kropp.
Vilka jävla känslor, aldrig upplevt tidigare.. Eller har jag fast inte så starkt ?
Vet inte... + illamåendet hela tiden vilket gjorde att jag inte kunde prata med älsklingen heller.
Sedan mådde ja så dåligt så jag varken visste vad jag skulle säga eller hur jag skulle säga något.

Filmen, folk var smittade av något och skulle dö, när vi stängde av så skulle de lämna en pappa med sin sjuka dotter. DÅ fixade jag inte mer. Ville bara dö, aa aldrig kännt det förut, aldrig förstått hur det kunde kännas. Men bara kände att nu orkar jag inte mer. Känslorna äter upp mej, vill inte leva mer.

Fy Fan, aldrig tidigare kännt så... Vart rädd, när skulle det gå över, och hur skulle det kännas ? Eller skulle jag gripas av panik och vilja ta livet av mej ? Skulle jag försöka ? Vilken rädsla, och känsla.
La mej i sngen och gjorde allt för o försöka tänka på bra saker, intala mej att det var på grund av medicinen, en biverkning som nog kommer ge sej. Bara jag somnar.
Tänkte på en massa fina och bra saker, familjen, flytten, osv osv försökte tänka att allt kommer lösa sej med jobb osv. Tillslut somnade jag.

Vaknade idag, känslorna inte som igår, skulle höja dosen imorse, var rädd..
Men känns som nu eller aldrig, måste hitta rätt dos snart, om känslorna igår berodde på biverkningar eller något.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Suttit här i evigeter.. Får hjälp me min jädra blogg som inte fungerar. Så nu ska den tas bort, o en ny ska göras.. Blir galet rastlös!Sonen är iväg och man har varken lust eller ork till något.Som alltid de dagar han är iväg och även ska sova borta ...

Först har man dålgt samvete för man känner att kroppen inte orkar något, och man har en överaktiv son som är överalt och ingenstans på en och samma gång.Hur ska man få dagen att gå liksom. Sedan när man får reda på att han ska sova borta under natten...

Både i huvudet o kroppen... Ska se om älsklingen vill titta på några till avsnitt av serien, annars kryper jag nog ner.. Så trött! ...

Här sitter jag med tatan i knät, och glor runt på nätet. Sonen ser bolibompa. Jag kan bara inte titta på det, sitta en timme och glo på massa barnprogram. Jag avskyr det, och blir sjukt rastlös!En helt annan sak om det vore astrid lindgrens filmer :)...

Sonen hade knappt fått i sej en tugga och skule vara färdig och på dagis 40 min senare. Såg bara stress framför mej. Skulle aldrig hinna. För tre timmar på dagis, neej. Vi stanna hemma. Så nu mumsar han frukost i lugn och ro.. ...