Här sitter jag med tatan i knät, och glor runt på nätet.
Sonen ser bolibompa.
Jag kan bara inte titta på det, sitta en timme och glo på massa barnprogram.
Jag avskyr det, och blir sjukt rastlös!
En helt annan sak om det vore astrid lindgrens filmer :)

Vill kunna sitta o titta med sonen i lugn o ro. Se det han ser och vara närvarande.
Men när jag gör försök och verkligen tittar så ger jag upp efter 10-15 min.
Så går jag ifrån en lite stund, tabesök, ett glas vatten osv osv.

Med medicinen va det helt annat, då satt jag till o med kvar under reklamen under kvällen då jag satt själv och tittade på tv.

Känner mej som en hemsk morsa!
Hoppas sonen inte får men för livet :)

Jaa.. Va iväg på mötet med sonen som skulle hålla på en timma.
Han slänger ur sej något och jag får en garvattack.
Försöker skärpa till mej, men brister ut i skratt igen.

Sedan händer det en gång till.

Satan, jag som skulle försöka visa mej vuxen och vara en bra förebild.
Inte så lyckat kanske, men, Jag är ju bara mänsklig !  

För övrigt så var sonen jätteduktig. Så stolt över honom.
Uppdatering kommer nog ikväll, när han ligger i sängen!

Jaa, i pulkabacken!
Sambon tyckte det va skoj, typ om en "hel rad bokstäver" flög ner för backen, krascha in i djupa hål och flög över gupp för att sedan krascha totalt.

Först sonen i full fart, han krascha.
Satt still på marken och var ledsen.
Han ledsen, inte ofta det händer så något borde vara på tok, han måste verkligen fått ont.
Mamma hjärtat skrek inom mej.
Fort fort ner till sonen.

Försökte styra från guppen. Gick ju inte.
Jag flög, och kraschade jag med. Där låg ja på marken, höll tårarna borta för sonens skull. Men helvete va ont jag hade !!

Min unge hade ont och vågade inte åka mer, vilket jag tyckte var bra, att han för en gång skull faktiskt lärde sej. Annars brukar han ju göra om samma sak igen.
Jag hade vrålont, o ville bara hem.
Sambons son stod nere i backen o var arg, och sparkade på pulkan för att den inte svängde så som han ville i nerförsbacken.
Måste jag säga att det inte vart en längre tur än 15 min i pukabacken innan hemfärd ? 

Det positiva den dagen. Att vi fick en ganska mysig fikastund vid bilen innan hemfärden, trots allt..
Det negativa, att jag min klant, i full stress trodde jag kunde koka mjölk i vattenkokarn på morgonen!   
 

Nu så här några dagar senare mår sonen bra, syns inga blåmärken och han klagar inte.
Min högra skinka känns bättre, men skriker ju rakt ut om jag skulle råka sätta mej på den helt.
Vitt vänstra knä är fortfarande knas, första natten sov jag knappt något alls. Me känner att det är på bättringsvägen.

Maskerad inbjudan, hade sonen fått på dagis från en dagiskompis.
Imorgon är sista dagen att anmäla sej.

Jag kan bara inte hitta inbjudan.
Nu har jag letat och letat, igår gick jag igenom hela väskan. Skönt nu är allt skräp från den kastat i alla fall, men den innehöll ingen inbjudan!

Letat i mina små pappers gömmor, eller kanske kan kalla det "allt i allo gömmor". Där det mesta kan hamna som man inte vet var man ska göra av.
Finns en låda i köket, som egentligen ska innehålla köksredskap osv, men som halva är fylld av papper osv, eftersom det inte fanns någon plats för de någon annanstans.
Skåpet över ugnen, som är proppfullt av allt möjligt, ljus, pennor, viktiga papper, nålar, tråd, småskit helt enkelt.

Sedan finns det ett par till små gömmor, tror jag hade letat igenom alla. 
Men vet inte, vet helt enkelt inte var den där inbjudan är !!

Fasen, får väl ringa till förskolan imorgon o höra efter nr...
Inte kul.
Att man bara inte kan hålla reda på alla papper.

Jag har dom ju, men ingen plats för dom, eller plats har jag.
Men ingen organisation bland alla papper.
Barnens papper, mina papper, viktiga papper, mindre viktiga papper osv.
De hamna av någon anledning inte på sin rätta plats.

Igår kom tanken igen. Min idé, ibland har jag gott om ideér.
Impulisivitet kallas det av andra ;) 
Hur som, så fullkomligt älskar jag när jag får mina ideer.

Dock är detta en idé jag haft länge, men som ploppade upp på nytt igen.  

Har många många år velat öppna egen butik..
En av anledningarna är väl att jag den dagen får det att gå runt, kanske inte behöva arbeta så pass mycket.
Att man då kan anställa personer, och arbeta kanske 6-7 timmar om dagen?
Jaja, jag och mina ideér, men när jag får dom så blir jag helt inne i det.

Men just detta är något jag tror stenhårt på.
JAG VILL !!
Jag kan bara inte ta mej dit.

Tänk o få ha en egen butik, sälja sådant man tycker om. :D

Suttit o kikat runt lite, och titta vad jag hittade: 

Stödet får lämnas till den som är arbetslös eller riskerar bli arbetslös och är arbetssökande

på Arbetsförmedlingen från den dag han eller hon fyller 25 år.

Där sprack min dröm, vänta i två år !? NEEEEJ
Läste lite till, och titta vad jag hittade:

Stöd kan också ges till unga med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga kan få ta del av stödet

innan de har fyllt 25 år.

Såg någon länk om att man kunde försöka tjäna pengar på sin blogg.
Aaa visst är ju värt ett försök, måste försöka allt för o få in lite pengar.
Registrerade mej, sedan fick inloggningsuppgifter och skit.

Fatta nada, så står det lite på engelska.
Engelska var ju inte mitt favvoämne precis...Jäkla spec grupper hit o dit i engelskan jämt i skolan.

Sedan stod det nått om att man va tvungen o äga sin blogg..
Fan fattar inget, ger upp.
Hoppas bara inte registreringen gått igenom, för då kanske jag satt mej i någon sits.
Jag vet inte?

Haha, bäng jag är !

Suck.

Skulle tas dagiskort idag.
Tänkte flera gånger igår att jag skulle plocka fram kläderna, så det fanns klart tills idag.
Gjorde jag det? NEJ såklart inte... Framförhållning, tänk om jag bara kunde klara det, UTAN att det skulle kännas som o bestiga Mount Everest.

Klockan ringde imorse, hade ställt in den så jag gott o väl skulle ha tid.
Men, så ställer ja om den, bara tio min till, bara tio min till.
Plötsligt vaknade jag i panik.
Jävlar!

Upp, in och kissa, på med kaffet.
In till sonen som va såå trött. Ligg du en Liten stund, så kommer ja tillbaka.

Tvång, tvång. Bara MÅSTE kolla mejlen!

Där rann ju klockan iväg..Som tur var inte så pass jättemycket.
Men idag va vi ju tvungna o komma i tid till dagis, eftersom dagiskort stod på schemat..

In till sonen som låg som en klubbad säl, VILL SOVA MEEEEEER, MAMMA !

Hjälp han måste ju gå upp. Hur får jag upp ungen??
Vi måste ju va klara och utanför dörren om 25 minuter. 
Kan ju gärna inte slita upp han, och förrästen så räcker jag inte.
Jag med mina 161 cm och han ligger uppe i IKEAS barnsäng, den höga ni vet. ( http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/80123993 )

-Mamma sätter på bolibompa!
Kom upp så fåru lite frukost framför tv:n!
Ungen kommer uppstudsandes.
på med tv:n, en skål yougurt, för smörgås vill han inte ha, utan kokt ägg.
NEJ, jag hinner inte koka ägg nu.
Skulle in och försöka kleta på lite make up, för o inte skrämma livet ur alla människor.
Men inser ganska fort att det hinns inte.
Leta kläder till sonen.... Jäklar var är den där tröjan ??
Leta, leta !
I hans väska? Var är väskan ?? Hittar inte !
Skit samma, känner paniken växa inom mej. HJÄLP.
Roffar åt mej ett par jeans, tröja hittar ja ingen, så han får låna sambons sons tröja.
Har inte tid o leta längre..

Mitt under allt detta sitter sonen o ropar att ljudet inte fungerar på tv:n.
Ja försöker få igång det, men det går inte, -mamma kan inte, och mamma hinner inte.

Har du ätit din frukost ?
-Men mamma jag har inte hunnit VILA mej i soffan än ?
Vi har inte tid o vila oss, du måste äta, så vi kan klä på oss, du vet bussen väntar inte.
Och du ska ju ta kort idag!

JÄVLAR !!! Jag har ju inga pengar på mobilen, måste ladda den genom nätet, så ja kan betala sms biljetten !
laddar o laddar. Ok, klart.
På med ytterkläderna nu !
Sonen är så trött o ville sitta i vagnen, ok vi tar vagnen... Tänkte att då gåre ju fortare.

Väl ute från porten, ungen i vagnen. Halvspringer.
Ungen tjatar om att han vill ha hjälp med vantarna.
Jaaa, snart gubben mamma ska bara skicka sms biljett först.
Skickar och skickar, GÅR INTE !
INGA PENGAR PÅ MOBILEN ! SHIIIIT 40 min tills han ska va på dagis.

Vänder om, springer upp o hämtar plånboken så ja kan ladda på mob efter att ja lämnat ungen på dagis.
Ner igen, på med vantarna.
Iväg, nuuu äre stress... Brukar vanligtvis ta oss ca 40 min till dagis med vagn.
Hjälp hjälp vi hade 35 min på oss nu...
Halvspringer emellanåt. Sedan när vi tagit oss förbi vrsta sträckan och är inne i villaområdet vid dagis så måste ja kika på klockan, den var bara 10 över.
Hade bara tagit mej en kvart dit.
YES, Vi kommer inte försent... Vi kommer i tid.
Du hinner med korten ! Saktar in och känner hur svetten rinner.

Ungen tjatar, mamma kan du inte springa lite med vagnen igen, det är så skoj.
Nej, det orkar jag inte nu.

In på dagis, lämna barn, prata med fröknar, sonen hade lite svårt o låta mej gå idag.
Har ju vart hemma länge nu, så säkert därför. Prata lite med dagiskompisens mamma.

Ut, måste bort till affären, ladda mob, för ja e helt slut o orkar inte gå hem !
spelbutiken var stängd, den andra affären va öppen, men hade lång kö.
Skulle ja ställa mej där så skulle ja ju missa bussen.. fem min tills bussen skulle gå.

Leta fram mitt gamla busskort... SNÄLLA SNÄLLA SÄG ATT DET FINNS PENGAR KVAR PÅ DET !!

Bussen kommer, kliver på försiktigt, NEJ massa fler folk än vanligt. Om inga pengar finns så får ja kliva av igen... fan.
YES det fanns pengar !!

Fick nyss reda på att jag ska jobba imorgon, och vart genst stressad.
Samtidigt som det känns skönt, behöver pengar.

Klockan snart halv 12 och har inte fått något gjort.

VARFÖR ska det vara så svårt, varför ska det vara så jobbigt.
Varför kan man själv inte förklara att man bara inte får det gjort.

Tänk vad jag hade kunnat åstadkomma under dessa timmar som vart nu under morgonen..
Men i själva verket har inget hänt.
Råkade sätta mej vid datan och sitter ju kvar, tiden har bara runnit iväg.

Blir så arg och trött på mej själv.