Älskar ju o se det programmet!
Får llite rysningar i kroppen.
Många säger ju att det är rena bullshiten, jag är väl lite tveksam.
Tror ju på att det finns sådant, men sedan kanske programmet i sej är helt sanning.. Lite läskigt är det iaf.

Det tråkigaste av allt, att sambon har en förmåga o vara iväg, eller jobba då det är... Inte kul o se själv ju.

Full fart här hemma, tar aldrig stopp!
Ska se till o få i oss lite med mat, sedan är det bompa time.

Återkommer kanske senare!

Började med att jag var så jädra trött.
Haft en massa "mardrömmar" så kändes som om jag knappt fått någon sömn.
Lämnade lilleman på dagis vid 8 tiden, hem och sov.
Va så jäkla trött, sov till 10.15

Kändes som om hela dagen va förstörd, trött och frusen.
Trodde det skulle bli en dag utan mycket innehåll.

Men vart hem en sväng, duscha, äta lite.
Åkte iväg till tipen och kastade lite skräp, vidare och köpte lite pyssel.
Sedan vart det o inhandla ett par mjukisbyxor till karln, och så var det tänkt att jag skulle köpa ett par svarta mjuka mammabyxor då jag inte kan ha jeansen längre, men är för liten för vanliga mammabyxor !
Men så fanns de inte, bara i stl M o ja behöver S.
Hittade iaf annat fint.

Hem och pyssla lite med lilleman, klippa klistra, pärla pärlplatta.
Gjorde biffar, och karln fick göra resten. Fortfarande knas i knät och kan inte stå upp så länge.


En bra dag ! Så skönt, tycker om sådana här dagar..

Nej, finner ingen ro i kroppen.
Kännt mej "speedad" hela dagen, mest inne i huvudet då.
Hade ju besök här imorse, arbetsterapeuften och en annan "tant".
Det gick ju bra, men kändes som myror i hela kroppen, ville inte sitta still, hade tankarna åt annat håll, försökte koncentrera mej.
Men denna dag var nog inte gjort för det.
Kändes mej ganska så slut i huvudet.

Nu, just idag saknar jag medicinen mer än något annat.
Den sakta ju ner farten på alla miljontals tankar som körde i 180 där uppe i huvudet!

Rummet är så gott som upp och ner vänt.
Men de ha haft skoj !
Sonen lyssnar inte för fem öre, hittar på bus och bara skrattar.
Inget verkar hjälpa.

Usch denna helg har vart jobbig!

Sa till barnen att städa ordning på rummet så vi kunde ut o åka pulka.
De har inte städat, o jag håller mitt ord.
Vilket jag tyvärr börjar ångra, vill ut, ut och få frisk luft !!

Klantiga jag som sa så... Bläää. Idag tycker jag inte om söndagar!

Japp, jäkla klagdag idag.
Knät är fortfarande knas, kan inte räta ut det eller stå på det.
Ont precis nedanför ryggen, foglossning eller något, så värker och hugger till då jag ska sätta mej ner eller resa mej upp.

Lätt o gå ner till tvätten med två stora IKEA påsar hängandes på ryggen, känns som om ja håller på o tappa balansen.

Läste lite i "gravid-boken" och där stod det att man skulle gå rakt, inte stå på ett ben, eller halta för då kan det bli värre.. Skitkul, precis vad jag måste göra för knät är som det är..

Känner mej helt förstörd i kroppen, vill varken sitta,ligga eller gå ju.


Usch vad jag klagar, men måste ju erkänna att jag är glad endå ! :)

Kanske dags o krypa ner nu.
Jag tillhör ju dem som behöver sova mycket, och nog aldrig kan få för mycket sömn.
Är som en hormonsprudlande toåring när det gäller sömnen.
Kan sova 15 timmar o endå va trött, finns liksom inget stopp.

Men nu är det ju så att barnen ska en stund till dagis imorgon.
Sambon åker snart och jobbar ett par timmar, så ja ska ju upp o göra ordning barnen, frukost o diverse, vilket nog kan ta tid om grav.illamåendet sitter i imorgon.

Under tiden sonen är på dagis ska ja förbi en vän, snacka lite skit. Sedan blir det en heldag med barnen, då sambon antagligen behöver sova ett par timmar.
Längtar redan tills jag ska få krypa ner imorgon, kanske slocknar drekt efter barnen ? :D

Ja, äntligen så plussade vi.
Men vägen dit kändes otroligt lång.
Och med beskedet + i handen så kändes det som en berg och dal bana.

Tanken var att vi skulle fått vår bebis nu, ja dessa dagar som är och har varit. Natten, dagen innan ultraljudet så kom den lill* ut.
En av de värsta nätterna i mitt liv.
Dels att jag fick se det lilla huvudet, kan aldrig få bort bilden ur mitt huvud.
Gyn besöket på akuten, kändes mindre trevligt. 
Det kändes som om nu tar vi bort d sista så kan ni åka hem igen o försöka, ni är så unga. Aja, va ingen rolig tid där!

Barnen här hemma var lite besvikna, mest sambons son.
Pratade om det flera veckor efter till och från.

Iaf, vi började försöka igen. Så fort som det var möjligt, gick några månader.
Jag gjorde utredning o började medicin, Tänke vi skulle hoppa en månad, o försöka med bebisverkstaden månaden efter.
Vi hade ju haft sex 2 gånger, med tre dagars mellanrum. Inte skulle väl det ha gått vägen denna gång, då vi inte ens försökte pricka in rätt dagar.

Jag pratade med mitt arbete, då det var endel ändringar på jobbet, som gjorde att jag hade svårt för endel saker.
Så, vips var arbetet borta.

Nu stod jag arbetslös !!!
Hoppade av skolan, jag hade ju inte råd o betala in skolan varje månad nu.
Inte heller orkade ja heller va hemma, behövde komma ut!

Medicinering, och jag krashade lite grann... Slutade med medicin, och första dagen medicinfri, så mådde jag illa, ska ja väl inte göra när ja inte tagit medicinen ??
En jävla ångest, hade ju benso i väskan som ja inte ätit av men fått utskrivet.
En sån kanske ja kunde ta till kvällen, men tusan MÅSTE göra ett gravtest först, ifall.


Japp, mitt i all skit så kom det stora PLUSSET !
Som vi väntat på, längtat efter. Räknat dagar, försökt pricka in, köpt stickor men inte lyckats.
Så lyckas vi nu ?

Kändes som om världen försvann under mina fötter, jag orkade inte mer..


Så nu sitter jag här med magen i vädret... 3 vkor kvar till ultraljud och går som på nålar, det kan ju bli som sist.. Ligger det något dött där inne nu, som kommer ut om en vecka eller ett par ?


Kanske var det här meningen ?