Så trött o tänkte sova en liten stund redan för 6 timmar sedan, men har inte blivit av än...

Hänt för mkt de senaste dagarna emot vad mitt lilla huvud tål..

Blir att lägga sej tidigare istället.....

Så trött o tänkte sova en liten stund redan för 6 timmar sedan, men har inte blivit av än...

Hänt för mkt de senaste dagarna emot vad mitt lilla huvud tål..

Blir att lägga sej tidigare istället.....

Kan inte sluta fundera över alla tankar.
Hur jag saknar det medicinen gjorde med mina tankar.
Samtidigt som det ibland kan va skönt utan medicinen, då det är full rulle där uppe :)

Jag förstår inte hur man fixat detta snurr i huvudet.
På något sätt har man väl hittat lösningar och sätt o hantera det.
Men när man vet hur man kan få tankarna och sakta ner så saknar man det lite.

Har alltid kännt ett sådant misslyckande, har alltid kännt mej så dum och trög då jag inte fixa så mkt enkla saker i skolan.
Nu förstår jag varför, och kanske därför kan jag förlåta mej själv till viss del, eller i alla fall acceptera läget lite...


Med medicinen kunde jag läsa en tidningsartikel, kunde minnas det mesta jag läst. Slapp o läsa om det, lästa alla rader och inte varannan.
Kunde koppla bort sonen spring och prat i bakgrunden.
Vilken känsla !!!

Tänk om man kunde känna så hela dagarna, vad jag skulle hinna med mycket saker.
Och framförallt, tänk vad den kunde underlättat så mycket för mej i skolan...


Nee sluta.. gjort är gjort, är glad att jag fått chansen i så här pass tidigt ålder, även om det inte kom före skolan hade slutat...

Pusss o kraaaam

Medicinen.. Concertan, trots alla miljontals biverkningar jag åkte på så saknar jag den...
Känns lite orättvist att min omgivning inte hann se någon skillnad bara.

Det var en stor skillnad inombords, och som jag tror mkt väl kunde ses utåt.
Men biverkningarna var ivägen och satte stopp för det... tyvärr !

Pratade i fonen med en kompis igår... Vi är så lika på många sätt, så snacka vi lite om medicinen...
Jag insåg hur mkt jag faktiskt saknar den..

Blääää... finns inte så mkt o göra åt nu, men den som väntar på något gott ;)

Sonen är iväg och ska övernatta hos sin farmor.
Så nu är det bara ja och sambon hemma och hans son.

Lugna gatan, alldeles tyst. Hörs knappt ett ljud..
Inget barn som pratar oavbrutet, som far i 5 rum samtidigt.

När barnen är hemma så längtar man tills en barnledig dag så man bara kan vara.
När man väl får den så vet man inte vad man ska göra av den.
Tröttheten flyger sej på och man orkar ingenting.

Måste ju erkänna att det känns lite väl tyst, jag saknar min lilla.
Fast jag vet att han har det kanon, och behöver nog få komma ifrån sin mamma lite med :)

Vad hade jag gjort utan honom ?