Ja, äntligen så plussade vi.
Men vägen dit kändes otroligt lång.
Och med beskedet + i handen så kändes det som en berg och dal bana.

Tanken var att vi skulle fått vår bebis nu, ja dessa dagar som är och har varit. Natten, dagen innan ultraljudet så kom den lill* ut.
En av de värsta nätterna i mitt liv.
Dels att jag fick se det lilla huvudet, kan aldrig få bort bilden ur mitt huvud.
Gyn besöket på akuten, kändes mindre trevligt. 
Det kändes som om nu tar vi bort d sista så kan ni åka hem igen o försöka, ni är så unga. Aja, va ingen rolig tid där!

Barnen här hemma var lite besvikna, mest sambons son.
Pratade om det flera veckor efter till och från.

Iaf, vi började försöka igen. Så fort som det var möjligt, gick några månader.
Jag gjorde utredning o började medicin, Tänke vi skulle hoppa en månad, o försöka med bebisverkstaden månaden efter.
Vi hade ju haft sex 2 gånger, med tre dagars mellanrum. Inte skulle väl det ha gått vägen denna gång, då vi inte ens försökte pricka in rätt dagar.

Jag pratade med mitt arbete, då det var endel ändringar på jobbet, som gjorde att jag hade svårt för endel saker.
Så, vips var arbetet borta.

Nu stod jag arbetslös !!!
Hoppade av skolan, jag hade ju inte råd o betala in skolan varje månad nu.
Inte heller orkade ja heller va hemma, behövde komma ut!

Medicinering, och jag krashade lite grann... Slutade med medicin, och första dagen medicinfri, så mådde jag illa, ska ja väl inte göra när ja inte tagit medicinen ??
En jävla ångest, hade ju benso i väskan som ja inte ätit av men fått utskrivet.
En sån kanske ja kunde ta till kvällen, men tusan MÅSTE göra ett gravtest först, ifall.


Japp, mitt i all skit så kom det stora PLUSSET !
Som vi väntat på, längtat efter. Räknat dagar, försökt pricka in, köpt stickor men inte lyckats.
Så lyckas vi nu ?

Kändes som om världen försvann under mina fötter, jag orkade inte mer..


Så nu sitter jag här med magen i vädret... 3 vkor kvar till ultraljud och går som på nålar, det kan ju bli som sist.. Ligger det något dött där inne nu, som kommer ut om en vecka eller ett par ?


Kanske var det här meningen ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Suttit här i evigeter.. Får hjälp me min jädra blogg som inte fungerar. Så nu ska den tas bort, o en ny ska göras.. Blir galet rastlös!Sonen är iväg och man har varken lust eller ork till något.Som alltid de dagar han är iväg och även ska sova borta ...

Först har man dålgt samvete för man känner att kroppen inte orkar något, och man har en överaktiv son som är överalt och ingenstans på en och samma gång.Hur ska man få dagen att gå liksom. Sedan när man får reda på att han ska sova borta under natten...

Både i huvudet o kroppen... Ska se om älsklingen vill titta på några till avsnitt av serien, annars kryper jag nog ner.. Så trött! ...

Här sitter jag med tatan i knät, och glor runt på nätet. Sonen ser bolibompa. Jag kan bara inte titta på det, sitta en timme och glo på massa barnprogram. Jag avskyr det, och blir sjukt rastlös!En helt annan sak om det vore astrid lindgrens filmer :)...

Sonen hade knappt fått i sej en tugga och skule vara färdig och på dagis 40 min senare. Såg bara stress framför mej. Skulle aldrig hinna. För tre timmar på dagis, neej. Vi stanna hemma. Så nu mumsar han frukost i lugn och ro.. ...