Jaa, jag känner mej dampig och har gjort i två dagar.
Jag vet att många kan missuppfatta, eller tycka att jag är respektlös då jag säger dampig, för det är inte damp jag har, och vet att många gör stor skillnad på det, och för de är det väldigt viktigt att man säger rätt.

Men, min blogg, och ur min mun kommer det ordet.
Hur låter det o säga, jag känner mej lite adhd-ig idag ?
Nee inte... Jag kallar mej själv dampig, ett lättare ord för mej o beskriva hur jag känner mej ibland bara.
Så hoppas ingen tar illa upp !

Eller så kanske någon har ett bättre förslag? :)




Aaa iaf, dampig känner jag mej. På ett bra sätt.
Nu är jag hemma igen, mej själv.
Har haft en djup svacka under julen, den djupaste jag någonsin varit i tror jag.
Antagligen på grund av all medicin, o dess ökning, mitt stopp med ssri, osv.
Jag pallade väl helt enkelt inte trycket.

Barnverkstaden som vart i full gång, man har väntat o längtat osv.

Blev av med tim jobbet, o lyckades samtidigt bli gravid.
Hur i helvete ska vi ha råd med det, jag har ju inte ens något jobb nu ?
Nog om det.


Känns som om ja kommit ur svackan.
Ibland får jag infall och hjärtklappningarna sätter igång.
Men tankar, är otroligt tacksam över att jag fått lära mej att ångesten sitter i mina tankar, som jag till stor del kan styra.
Det har underlättat något otroligt !


Skrattat idag så ljudet försvann, asgrav. Kändes underbart.

Har kommit underfund med nått, varje dag lär man sej ju något nytt. :)

När man var liten kunde man "spela allan" lite var som, och när som.
Nu ska man vara vuxen, förälder och ta ansvar, då kan man inte flamsa omkring.
Jag har nog haft väldigt svårt för det, dragit i mina tyglar, dag ut och dag in.
För att inte omgivningen ska tro att jag är 12. :)
Nu med diagnos, kan jag på något sätt acceptera lite bättre, nu vet jag att min överaktivitet osv påverkar mina tjuvnyp på karln, "mina ryck" haha !
Stackars sambon som får dras med mej.
Men jag älskar dej endå gubben ;)

Nu när jag kan släppa lite på det, låta mej va "annorlunda" få vara JAG så släpper faktiskt endel av ångesten, ja behöver inte tänka på o dra i tyglarna lika mycket, behöver inte kämpa för o hålla masken på samma sätt.
 Here i come !


Sa jag förrästen att sonen sa herromdagen att han hade en knasig mamma ? :D haha.
- Jaaa, jag må vara en knasig mamma, men ingen dum sådan ;)

 

genrep

21 januari 2010 15:23

Vet du, jag blev också dampigare efter att diagnosen var ett faktum. Det är som om man släpper lös sin ADHD i full frihet utan att bry sig :) Jag tror faktiskt att det tillhör processen.

http://genrep.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Suttit här i evigeter.. Får hjälp me min jädra blogg som inte fungerar. Så nu ska den tas bort, o en ny ska göras.. Blir galet rastlös!Sonen är iväg och man har varken lust eller ork till något.Som alltid de dagar han är iväg och även ska sova borta ...

Först har man dålgt samvete för man känner att kroppen inte orkar något, och man har en överaktiv son som är överalt och ingenstans på en och samma gång.Hur ska man få dagen att gå liksom. Sedan när man får reda på att han ska sova borta under natten...

Både i huvudet o kroppen... Ska se om älsklingen vill titta på några till avsnitt av serien, annars kryper jag nog ner.. Så trött! ...

Här sitter jag med tatan i knät, och glor runt på nätet. Sonen ser bolibompa. Jag kan bara inte titta på det, sitta en timme och glo på massa barnprogram. Jag avskyr det, och blir sjukt rastlös!En helt annan sak om det vore astrid lindgrens filmer :)...

Sonen hade knappt fått i sej en tugga och skule vara färdig och på dagis 40 min senare. Såg bara stress framför mej. Skulle aldrig hinna. För tre timmar på dagis, neej. Vi stanna hemma. Så nu mumsar han frukost i lugn och ro.. ...