Jaha så har man vart där för andra gången.

Gick nog därifrån med en lättnads suck, ett litet leende.
Blandat med känslor av o känna mej ganska så underlägsen. Känslan av o känna sej sämre än "normala" människor.

Fick lite papper o fylla i, 3 HELA VECKOR ska det ta innan jag får nästa tid.

Det positiva: Att med tanke på min utredning, funktionshindret som det så fint kallas så får jag en bra handläggare, ett större "stöd" & "stöttning" än de "normala". Äntligen kan det kännas som om någonting håller på att hända. Jag kommer få prova på lite olika arbeten, vad som passar mej, och få göra de under mina förutsättningar. Vilket kan leda till lönebidrag om jag har tur!
"Jag menar, det är ju så lätt att få tag i arbete i dagens läge, plus utan ubildning" !! Eller hur ?
Äntligen ett steg närmre arbete!

Det negativa: Att man kunde känna sej som någon jävla ailen, har jag iof alltid gjort fast denna gång fick jag blotta mina dåliga sidor, hade ju utredningen med mej så de kunde dra en kopia. Usch kändes knas o lämna ut "mina svårigheter".
Är ju liksom inget bra CV.
Han pratade om att endel arbetsgivare går "bakvägen" att de tar kontakt med ams, och söker efter en person med funktionshinder som har kan den o den erfarenheten osv, och att man på så sätt kan få tag i arbeten eller praktik!
Han skulle nog få det o låta positivt, men det kändes mest som gratis arbetskraft.


Slutsummeringen:
Jag kan känner mej som nån outsider. Tänka sej vilka möjligheter som verkar ha öppnat min dörr på ams, "tack vare" mitt funktionshinder, som nu mer finns på papper!
Utan pappret, hade jag fått åka med den andra "arbetslösa strömmen".
När jag klev in i rummet, och när jag klev ut från dörren då besöket var över så kändes det som om jag var helt naken. Som att alla kunde se.
Från att först ha vart en "normal" tjej, med barn, sambo, timvik.
Blev jag helt plötsligt någon knasig tjej, som inte är kapabel till o få ett enda jobb, inte heller kapabel till o ta vilket jobb som helst.
Nej utan nu har vi börjat prata om "arbetsträning" "lönebidrag"..
Kändes som om jag sjönk ett par steg ner på stegen..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Suttit här i evigeter.. Får hjälp me min jädra blogg som inte fungerar. Så nu ska den tas bort, o en ny ska göras.. Blir galet rastlös!Sonen är iväg och man har varken lust eller ork till något.Som alltid de dagar han är iväg och även ska sova borta ...

Först har man dålgt samvete för man känner att kroppen inte orkar något, och man har en överaktiv son som är överalt och ingenstans på en och samma gång.Hur ska man få dagen att gå liksom. Sedan när man får reda på att han ska sova borta under natten...

Både i huvudet o kroppen... Ska se om älsklingen vill titta på några till avsnitt av serien, annars kryper jag nog ner.. Så trött! ...

Här sitter jag med tatan i knät, och glor runt på nätet. Sonen ser bolibompa. Jag kan bara inte titta på det, sitta en timme och glo på massa barnprogram. Jag avskyr det, och blir sjukt rastlös!En helt annan sak om det vore astrid lindgrens filmer :)...

Sonen hade knappt fått i sej en tugga och skule vara färdig och på dagis 40 min senare. Såg bara stress framför mej. Skulle aldrig hinna. För tre timmar på dagis, neej. Vi stanna hemma. Så nu mumsar han frukost i lugn och ro.. ...