Att man alltid ska ta åt sej av det han säger.
Tycker att man borde lärt sej vid detta laget hur han fungerar. Under alla dessa år. Att man kunde blunda för det, hålla för öronen, eller iaf inte låta det röra mej i ryggen.

Jag försöker.
Men det går inte, inte helt och hållet. Det dämpar mej, får mej o tänka.
Känna mej ännu mer värdelös, kanske har han rätt denna gång ?
Det kanske är jag som överdriver, eller förstorar upp allt.
Och han bara är rak och ärlig.
Men nej. Innerst inne vet jag ju att JAG för en gång skull har rätt.

Att det är han som har okunskap, eller blundar han ? förnekar? vill inte se, vill inte tro på det.  Eller kan han bara helt enkelt inte förstå.
Ja spelar det för roll, så har det alltid varit...


Känns trist, och känns även som någon besvikelse.
När man efter så många år äntligen hittat svaret..
Man inser fakta på någe vis.. Man accepterar det, fast endå inte.
Man står i gränslandet.
De man litade mest på, som man ville berätta för de tar det inte på allvar, bortförklarar.. Som om de tror man ljuger.
Inte alla, men framförallt en.. Pappa, o en vän som jag trodde stod mej nära. Jag trodde hon skulle förstå.
Men verkade som om hon tror allt är påhittat, hon brydde sej inte ett dugg känns det som.

Skulle en kompis åka på diabetes, inte fan ifrågasätter väl ja dennes diagnos ?
Och skiter i det, nee jag skulle fråga hur det var fatt, och hur man ska behandla den osv osv..
Men med ADHD är det visst inte samma sak. Det nog bara ett på hittat ord. Och en bortförklaring till ens lathet.

Nej nu slutar jag här, tar nog aldrig slut annars.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Suttit här i evigeter.. Får hjälp me min jädra blogg som inte fungerar. Så nu ska den tas bort, o en ny ska göras.. Blir galet rastlös!Sonen är iväg och man har varken lust eller ork till något.Som alltid de dagar han är iväg och även ska sova borta ...

Först har man dålgt samvete för man känner att kroppen inte orkar något, och man har en överaktiv son som är överalt och ingenstans på en och samma gång.Hur ska man få dagen att gå liksom. Sedan när man får reda på att han ska sova borta under natten...

Både i huvudet o kroppen... Ska se om älsklingen vill titta på några till avsnitt av serien, annars kryper jag nog ner.. Så trött! ...

Här sitter jag med tatan i knät, och glor runt på nätet. Sonen ser bolibompa. Jag kan bara inte titta på det, sitta en timme och glo på massa barnprogram. Jag avskyr det, och blir sjukt rastlös!En helt annan sak om det vore astrid lindgrens filmer :)...

Sonen hade knappt fått i sej en tugga och skule vara färdig och på dagis 40 min senare. Såg bara stress framför mej. Skulle aldrig hinna. För tre timmar på dagis, neej. Vi stanna hemma. Så nu mumsar han frukost i lugn och ro.. ...