Japp, jäkla klagdag idag.
Knät är fortfarande knas, kan inte räta ut det eller stå på det.
Ont precis nedanför ryggen, foglossning eller något, så värker och hugger till då jag ska sätta mej ner eller resa mej upp.

Lätt o gå ner till tvätten med två stora IKEA påsar hängandes på ryggen, känns som om ja håller på o tappa balansen.

Läste lite i "gravid-boken" och där stod det att man skulle gå rakt, inte stå på ett ben, eller halta för då kan det bli värre.. Skitkul, precis vad jag måste göra för knät är som det är..

Känner mej helt förstörd i kroppen, vill varken sitta,ligga eller gå ju.


Usch vad jag klagar, men måste ju erkänna att jag är glad endå ! :)

Kanske dags o krypa ner nu.
Jag tillhör ju dem som behöver sova mycket, och nog aldrig kan få för mycket sömn.
Är som en hormonsprudlande toåring när det gäller sömnen.
Kan sova 15 timmar o endå va trött, finns liksom inget stopp.

Men nu är det ju så att barnen ska en stund till dagis imorgon.
Sambon åker snart och jobbar ett par timmar, så ja ska ju upp o göra ordning barnen, frukost o diverse, vilket nog kan ta tid om grav.illamåendet sitter i imorgon.

Under tiden sonen är på dagis ska ja förbi en vän, snacka lite skit. Sedan blir det en heldag med barnen, då sambon antagligen behöver sova ett par timmar.
Längtar redan tills jag ska få krypa ner imorgon, kanske slocknar drekt efter barnen ? :D

Känner på ett sätt att kroppen har en massa energi.

Skulle behöva göra en massa saker... STÄDA, TA MEJ IN I DUSCHEN NU.
För när sambon kommer hem ska vi åka iväg, o skulle va skönt o komma hem till ett städat hem.
Håller iaf igång tvättmaskinerna, nu är allt på tork.

Varför ska det vara så svårt, och varför ska tröttheten göra mej så här. 

Usch regn ute, blää inge vidare.
Får uppdatera senare om hur det har gått, har en hyper liten kille här brevid så går inte just nu.

Ska bara in och väcka sonen och sätta på kaffet.

Så klart.
Mötet idag.
Ska bli skönt o få det gjort..
Så skulle jag ju även få handyn eller vare nu heter.
Få se hur mkt nytta jag har av den, men kan man aldrig veta förrän man provat ?!

Den andra tanten som ska va med vet ja inte alls vad hon kommer säga, eller vad de kommer säga.
Enda som står är ju att ja skulle behöva hjälp med papper eller något sådant.
Aja, vi får se vad som sägs, och hur det går.

Blev inget arbete imorgon.
Jag hade ju inte sett fram emot det, fast endå så hade jag verkligen gjort det!
För jag vet att när jag väl är där så trivs jag!
Kände på ett sätt att det skulle bli skönt o få komma dit imorgon, tänka på annat, komma hemifrån.

Meeen nu blev det ju inte så. Därför att sonen inte fick någon tid till sjukan idag, utan IMORGON !
Åhh blir så trött, jag VET att det inte kommer bli ändring tills imorgon. Att vi kommer få åka upp.

Surt o inte kunna jobba.. Rädd att de kommer sluta ringa, jag trivs ju där, med både personal o allt.

Rastlös till tusen, vill bara härifrån, göra något, inte sitta inne och ruttna, samtidigt så måste man försöka göra allt för o sonen ska va så still som möjligt, då han inte är still vid sin astma utan far omkring som en ekorre endå.

Blä.. usch, vilken dag.

Jobb imorgon, är lite nervös.
Senast jag jobbade var förra helgen.
20 min innan jag skulle sluta, kunde jag inte hålla tårarna borta, det vart bara för mycket på en och samma gång.
Tur det var under helgen, och tur det var så bra arbetskamrater!

Jag försöker in i det sista, men när man har barn så måste man försöka ta tag i det innan det blir för mycket.
Vill ju gärna inte gå in i väggen eller hamna på psyk.
Lite motvilligt, men samtidigt i desperation fick jag tid på vårdcentralen förra veckan..
Jag fixade det inte längre, behövde/behöver en sjukskrivning.

Men vilken vård vi har.
En sjukskrivning på ett par veckor gick inte.
MEN en burk med benso skrevs ut lätt som en plätt.  

Så ta mej till jobbet imorgon måste jag, hur ska jag annars kunna betala räkningarna ?
Tur jag har burken med lite piller, den gör att jag överlever jobbdagen imorgon.