Just nu känner jag mej panikslagen och livrädd.

Jag som alltid trott att jag en dag kommer må bättre.
bara saker och ting löser sej.
Men när jag inser att det är ett funktionshinder, något jag kommer få leva med så blir jag livrädd.

Jag vet, innerst inne så vet jag att det kommer bli bättre, att jg kan lr mej leva med det, det finns hopp om att medicinen kan hjälpa mej.

Men just nu känner jag mej bara så rädd, så värdelös.

Jag vill bara kunna leva "normalt", som "alla" andra.
Jag vill kunna ha ordning, ordning runt omkring mej, och framförallt ordning inne i huvudet.

Är trött på detta nu, vill inte vara med längre. KLART jag egentligen vill, men just nu känner jag så.
När jag var liten var det lätt.

När jag bodde själv med sonen var det lätt, för innan han fick dagispplats så var det bara han och jag hela dagarna.

Nu är det mer, jag klarar helt enkelt inte av ett vanligt vardagsliv.
Egentligen gör jag väl det till viss del, jag försöker så gott det går för att barnen ska ha rutiner, och ett bra liv !!
Men det är det enda min energi räcker till.

Det är jag trött på!
Vill kunna ha energi till o ge sambon all kärlek han är värd osv.
Varför ska det var så svårt ??

 

Tiina

16 november 2009 12:05

Önskar ALL lycka till i framtiden.
// Tiina

http://mittskafferi.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Suttit här i evigeter.. Får hjälp me min jädra blogg som inte fungerar. Så nu ska den tas bort, o en ny ska göras.. Blir galet rastlös!Sonen är iväg och man har varken lust eller ork till något.Som alltid de dagar han är iväg och även ska sova borta ...

Först har man dålgt samvete för man känner att kroppen inte orkar något, och man har en överaktiv son som är överalt och ingenstans på en och samma gång.Hur ska man få dagen att gå liksom. Sedan när man får reda på att han ska sova borta under natten...

Både i huvudet o kroppen... Ska se om älsklingen vill titta på några till avsnitt av serien, annars kryper jag nog ner.. Så trött! ...

Här sitter jag med tatan i knät, och glor runt på nätet. Sonen ser bolibompa. Jag kan bara inte titta på det, sitta en timme och glo på massa barnprogram. Jag avskyr det, och blir sjukt rastlös!En helt annan sak om det vore astrid lindgrens filmer :)...

Sonen hade knappt fått i sej en tugga och skule vara färdig och på dagis 40 min senare. Såg bara stress framför mej. Skulle aldrig hinna. För tre timmar på dagis, neej. Vi stanna hemma. Så nu mumsar han frukost i lugn och ro.. ...