I ena sekunden kan jag känna att nu jävlar. Nu är det bra.
Ryck upp dej och sluta va så deppig.

Ta tag i det, och visa vad du går för, vad du kan. ATT du kan.

Sen 2 minuter senare så känns det skit igen, som om jag kommit till botten och bara skiter i det, vill skita i allt.
Känner att jag kämpar och kämpat så länge, o nu ger jag upp.
Nu orkar jag inte mer.

För att sedan igen känna, att ja inte får ge upp. Att jag måste ta tag i det, göra något åt det.
För ingen annan gör det åt mej, behöver bara någon som står vid min sida under tiden.
Som tur är finns min underbara sambo.

Jag har plockat ur diskmaskinen, fyllt den, satt på den igen.
Lagat lunch och plockat undan där efter.
Ätit efterätt och plockat undan där efter. Förutom en sak, Måste bara torka av bordet!
Bäddat sängen och sonen bäddat sin.

Ibland är de små vardagssysslorna lättare, ibland svårare. 
Med tanke på berg och dalbanan och allt annat som inträffat senaste två veckorna så kändes det rätt ok faktiskt.

Kasta soppåsen, plocka undan, inte sprida saker omkring sej.
Varför ska jag ha så svårt för vissa saker, och varför ska det bara inte fungera hur mycket jag än försöker?

Har under många många år trott att jag bara är lat, och skjuter på det.
Som min pappa sagt: ta dej i kragen, väx upp och ta ditt ansvar som mamma, sådant här får bara inte ske.
Man kan inte skjuta på saker och ting hela tiden, man måste skriva på papper och skicka in.  

Efter 23 år så har jag genom bra personer fått reda på att det är det som är mina svårigheter.
Och hur mycket jag än kämpar, hur mycket jag än försöker, så bara går det inte!

Och det kan göra mej så förbannad, för ibland ger jag mej fan på att ja ska visa, ja ska lyckas.
Men likt förbannat så sker inte allt som ja planerat i huvudet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Suttit här i evigeter.. Får hjälp me min jädra blogg som inte fungerar. Så nu ska den tas bort, o en ny ska göras.. Blir galet rastlös!Sonen är iväg och man har varken lust eller ork till något.Som alltid de dagar han är iväg och även ska sova borta ...

Först har man dålgt samvete för man känner att kroppen inte orkar något, och man har en överaktiv son som är överalt och ingenstans på en och samma gång.Hur ska man få dagen att gå liksom. Sedan när man får reda på att han ska sova borta under natten...

Både i huvudet o kroppen... Ska se om älsklingen vill titta på några till avsnitt av serien, annars kryper jag nog ner.. Så trött! ...

Här sitter jag med tatan i knät, och glor runt på nätet. Sonen ser bolibompa. Jag kan bara inte titta på det, sitta en timme och glo på massa barnprogram. Jag avskyr det, och blir sjukt rastlös!En helt annan sak om det vore astrid lindgrens filmer :)...

Sonen hade knappt fått i sej en tugga och skule vara färdig och på dagis 40 min senare. Såg bara stress framför mej. Skulle aldrig hinna. För tre timmar på dagis, neej. Vi stanna hemma. Så nu mumsar han frukost i lugn och ro.. ...