Igår fick jag hjälp..
Att ta mej till ett ställe och ordna med lite papper.
Yes, enkelt, så lätt var det, men endå har det tagit mej över ett år!

Så liten och ynklig man känner sej, då man måste ha Hjälp med sådant.
När man fick ha någon person med sej.
Efteråt var vi ner på stan och tog en fika, sedan följde hon mej dit jag skulle innan hon sa hej då.
Vi pratade lite snabbt om det, hur jag tyckte det kändes och gick.
Klart man känner sej dum i huvudet som måste ha ha någon med sej för att ordna sådana saker.

Väl hos läkaren, hade blivit fel på tid... Denna gång var det INTE jag som kom fel tid, utan någon som gett mej en tid och en annan tid till läkaren.
Pust, kändes skönt.. :)

Iaf eftersom tiderna var fel, fick jag vänta lite grann. Pratade med en annan under tiden, en jätte gullig tjej ja gjorde endel tester med under utredningen.

Kände mej tjutfärdig hela morgonen igår. Enda tills jag kom in till hennes rum, då grät jag, och hos läkaren grät jag.. Kunde inte hejda.

Sjukskrivning, även om man inte kan va helt hundra på vad FK säger så känns det endå som om jag inte orkar just nu.

Sambon, helt underbar, världens bästa. Undrar många gånger vad som gör att han är hos mej...?
Det enda jag vet nu är iaf att den dagen, jag påbörjat medicinen, för framtid, då jag gått in mej på den och hoppas den gett någon verkan, då ska jag göra allt för o ge tillbaka så mkt jag kan av det han gett mej. <3
Kanske han någonstans innerst inne vet, att jag kommer, även om inte idagm inte imorgon eller nästkommande dag, men en dag så kommer han få tillbaka allt han gett mej, matriellt, känslomässigt. Jag hoppas han vet det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Suttit här i evigeter.. Får hjälp me min jädra blogg som inte fungerar. Så nu ska den tas bort, o en ny ska göras.. Blir galet rastlös!Sonen är iväg och man har varken lust eller ork till något.Som alltid de dagar han är iväg och även ska sova borta ...

Först har man dålgt samvete för man känner att kroppen inte orkar något, och man har en överaktiv son som är överalt och ingenstans på en och samma gång.Hur ska man få dagen att gå liksom. Sedan när man får reda på att han ska sova borta under natten...

Både i huvudet o kroppen... Ska se om älsklingen vill titta på några till avsnitt av serien, annars kryper jag nog ner.. Så trött! ...

Här sitter jag med tatan i knät, och glor runt på nätet. Sonen ser bolibompa. Jag kan bara inte titta på det, sitta en timme och glo på massa barnprogram. Jag avskyr det, och blir sjukt rastlös!En helt annan sak om det vore astrid lindgrens filmer :)...

Sonen hade knappt fått i sej en tugga och skule vara färdig och på dagis 40 min senare. Såg bara stress framför mej. Skulle aldrig hinna. För tre timmar på dagis, neej. Vi stanna hemma. Så nu mumsar han frukost i lugn och ro.. ...