Nästa vecka är det dags för besök hos barnpsykologen, och tester för sonen.
Liknande de jag hade under min utredning fast motsvarande för hans ålder.
Men, är ju bara vid två tillfällen, och hon ska göra en bedömning, ingen utredning.

Förskolan hade fått en hel del papper att svara få, fylla i och kommentera.
Läste igenom det idag,och det var nog många frågor som var med som faktiskt är typiskt för sonen. Hade nog inte väntat mej att det var så mkt som stämde.
Det som tog hårdast var o läsa att de andra barnen tröttnar lätt på honom, då han byter aktiviteter och har väl ingen ro i kroppen.

Usch, det kändes i mamma hjärtat, något fruktansvärt.
Min lilla kille!
Tror inte at han är så pass medveten om det än, men med åren så lär han ju märka av det om det fortsätter så.
Vill inte att han ska va "kompis-lös". Vilken förälder vill det ?

Flera tankar & känslor. Insåg även idag att vi nog är ganska lika han och jag på endel saker..
Önskar att man kunde trolla bort hans svårigheter.. Men samtidigt så är det ju även dom som gör hnom till den han är.

Smått förvirrad.

Trodde dom skulle vara trevliga i telefonen, det är ju trots allt deras jobb !?!
Jävla skata, sånt gör mej verkligen irriterad!
inte första gången på det stället heller. Senast det var något liknande på samma ställe så sluta det med arga röster och dunkande steg mot utgången, dörren flög. 

Människor det finns ! Nee sånt tål jag inte. 

Jaha så har man vart där för andra gången.

Gick nog därifrån med en lättnads suck, ett litet leende.
Blandat med känslor av o känna mej ganska så underlägsen. Känslan av o känna sej sämre än "normala" människor.

Fick lite papper o fylla i, 3 HELA VECKOR ska det ta innan jag får nästa tid.

Det positiva: Att med tanke på min utredning, funktionshindret som det så fint kallas så får jag en bra handläggare, ett större "stöd" & "stöttning" än de "normala". Äntligen kan det kännas som om någonting håller på att hända. Jag kommer få prova på lite olika arbeten, vad som passar mej, och få göra de under mina förutsättningar. Vilket kan leda till lönebidrag om jag har tur!
"Jag menar, det är ju så lätt att få tag i arbete i dagens läge, plus utan ubildning" !! Eller hur ?
Äntligen ett steg närmre arbete!

Det negativa: Att man kunde känna sej som någon jävla ailen, har jag iof alltid gjort fast denna gång fick jag blotta mina dåliga sidor, hade ju utredningen med mej så de kunde dra en kopia. Usch kändes knas o lämna ut "mina svårigheter".
Är ju liksom inget bra CV.
Han pratade om att endel arbetsgivare går "bakvägen" att de tar kontakt med ams, och söker efter en person med funktionshinder som har kan den o den erfarenheten osv, och att man på så sätt kan få tag i arbeten eller praktik!
Han skulle nog få det o låta positivt, men det kändes mest som gratis arbetskraft.


Slutsummeringen:
Jag kan känner mej som nån outsider. Tänka sej vilka möjligheter som verkar ha öppnat min dörr på ams, "tack vare" mitt funktionshinder, som nu mer finns på papper!
Utan pappret, hade jag fått åka med den andra "arbetslösa strömmen".
När jag klev in i rummet, och när jag klev ut från dörren då besöket var över så kändes det som om jag var helt naken. Som att alla kunde se.
Från att först ha vart en "normal" tjej, med barn, sambo, timvik.
Blev jag helt plötsligt någon knasig tjej, som inte är kapabel till o få ett enda jobb, inte heller kapabel till o ta vilket jobb som helst.
Nej utan nu har vi börjat prata om "arbetsträning" "lönebidrag"..
Kändes som om jag sjönk ett par steg ner på stegen..

Älskar ju o se det programmet!
Får llite rysningar i kroppen.
Många säger ju att det är rena bullshiten, jag är väl lite tveksam.
Tror ju på att det finns sådant, men sedan kanske programmet i sej är helt sanning.. Lite läskigt är det iaf.

Det tråkigaste av allt, att sambon har en förmåga o vara iväg, eller jobba då det är... Inte kul o se själv ju.

Full fart här hemma, tar aldrig stopp!
Ska se till o få i oss lite med mat, sedan är det bompa time.

Återkommer kanske senare!

Började med att jag var så jädra trött.
Haft en massa "mardrömmar" så kändes som om jag knappt fått någon sömn.
Lämnade lilleman på dagis vid 8 tiden, hem och sov.
Va så jäkla trött, sov till 10.15

Kändes som om hela dagen va förstörd, trött och frusen.
Trodde det skulle bli en dag utan mycket innehåll.

Men vart hem en sväng, duscha, äta lite.
Åkte iväg till tipen och kastade lite skräp, vidare och köpte lite pyssel.
Sedan vart det o inhandla ett par mjukisbyxor till karln, och så var det tänkt att jag skulle köpa ett par svarta mjuka mammabyxor då jag inte kan ha jeansen längre, men är för liten för vanliga mammabyxor !
Men så fanns de inte, bara i stl M o ja behöver S.
Hittade iaf annat fint.

Hem och pyssla lite med lilleman, klippa klistra, pärla pärlplatta.
Gjorde biffar, och karln fick göra resten. Fortfarande knas i knät och kan inte stå upp så länge.


En bra dag ! Så skönt, tycker om sådana här dagar..

Nej, finner ingen ro i kroppen.
Kännt mej "speedad" hela dagen, mest inne i huvudet då.
Hade ju besök här imorse, arbetsterapeuften och en annan "tant".
Det gick ju bra, men kändes som myror i hela kroppen, ville inte sitta still, hade tankarna åt annat håll, försökte koncentrera mej.
Men denna dag var nog inte gjort för det.
Kändes mej ganska så slut i huvudet.

Nu, just idag saknar jag medicinen mer än något annat.
Den sakta ju ner farten på alla miljontals tankar som körde i 180 där uppe i huvudet!

Rummet är så gott som upp och ner vänt.
Men de ha haft skoj !
Sonen lyssnar inte för fem öre, hittar på bus och bara skrattar.
Inget verkar hjälpa.

Usch denna helg har vart jobbig!

Sa till barnen att städa ordning på rummet så vi kunde ut o åka pulka.
De har inte städat, o jag håller mitt ord.
Vilket jag tyvärr börjar ångra, vill ut, ut och få frisk luft !!

Klantiga jag som sa så... Bläää. Idag tycker jag inte om söndagar!