Försöka tänka på annat efter mitt tidigare inlägg, komma på andra tankar.
Igår när jag va iväg, fick höja dos och kolla blodtryck osv så prata vi lite om ljud.

Jag sa att jag hade hört ett bakgrundsljud då vi kikade på tv under helgen som störde mej så dant, det lät i mitt örat så nära, som det aldrig gjort tidigare.

Sambons son hade blivit arg och smällt igen dörren.
Jag hoppade nästan till, som om det var en stor smäll, fick som en rysning genom hela kroppen. Hjälp.

Sonen tappade något på golvet, en känsla av obehag.
Ni vet som om någon bil skulle köra förbi fort brevid en på gatan utan att man hade uppmärksammat den tidigare. Man blir rädd, och skrämd.

Vi pratade om det hos henne igår, hon sa att man "vaknar" till liv, och hör alla de ljud, man tidigare inte hört.
Jag sa, jaa men som jag fattat det är så är det ju dom med ADHD som inte kan stänga ute dessa ljud, som blir störda av alla de ljud.
Då kanske jag inte har det, om jag inte blivit "störd" av de förräns nu.
Minns ej riktigt vad hon sa, prata något om att jag kan ha vart i min bubbla tidigare, att det är nu alla ljuden kommer.
Endel tycker bara det är så jobbigt att de slutar med medicinen...
Eller så blir det så mycket för endel att de vill stnga in sej och va själva och slippa höra något alls.
Endel verkade visst inte reagera alls på ljuden..
Känns ju som om man vart döv och helt plötsligt hör igen !

En tanke, sambon satt i somras o hörde fladdemös ute ?
Jag lyssnade så mkt jag kunde, men kunde bara inte höra det han hörde.
Hade det något samband.


Är det alla ljuden som gjort mej lite nervös och nojjig?
Har ju inte kunnat sätta fingret på vad det är riktigt, eller märkt att ljuden påverkat mej så mycket.
Hon skulle iväg och hämta medicin, och jag satt kvar på rummet.
Hörde fläkten, klockan ticka. osv.

Helt plötsligt har ljuden blivit starkare.
Hon frågade om det var mycket jobbigt.

Inget som stör mej så mkt, mest att det känns som om det är ljud hela tiden, och överallt.

Jag får härda ut, är väl antagligen en vanesak, och ljuden ska väl inte göra att jag slutar med medicinen.
Någon gång borde jag väl vänja mej vid ljuden och hur jag ska handskas med dem?

Känslorna.
Fysiskt och psykiskt.
Känslorna kan göra mej gråtfärdig.
Som jag så många gånger tidigare sagt att det känns som om det är någon mur runt mej, som trycker mej inåt och mina känslor, som gör att jag känner känslorna där inne, men inte kan känna de fullt ut.

Någon drog nog ur proppen mer eller mindre känns det som och känslorna svämmade ut! Alla möjliga, bra och dåliga, har kämpat med o försöka inte låta de komma fram tillräckligt... Känns lite läskigt men både skönt.

När älsklingen tar på mej, lägger handen över min rygg så får jag nästan rysningar, vilken skön känsla.. Som egentligen alltid fast denna är så mkt kraftfullare.

Fysiska och psykiskt så har känslorna ökats, de känns mer.
Skönt och en lättnad, samtidigt som de jobbiga känslorna, tråkiga känslorna blir starkare. En liten motgång, ett nej eller vad som kan nästan göra mej tjutfärdig, om jag är här och nu, om jag lever för stunden. Utan att vara någon annan stans i tankarna.


Läskigt, skrämmande, skönt, underbart.

Bara mitt nya liv man ska vänja sej vid som hon sa, som jag fattade det kommer lägga sej. Kommer bli bättre, för endel går det fort, för endel tar det längre tid.
Mkt nytt att handskas med bara...

Jag ska lyckas! Jag vill lyckas.
Men blir denna kväll som igår vet e fan vad jag gör...

Värsta kvällen i mitt liv var nog igår, aldrig förut har jag haft sådana känslor.
Sådan ångest och jobbiga känlsor, jag inte kan beskriva. SÅ jobbigt va det.
Ville kryp ur min egna kropp.
Vilka jävla känslor, aldrig upplevt tidigare.. Eller har jag fast inte så starkt ?
Vet inte... + illamåendet hela tiden vilket gjorde att jag inte kunde prata med älsklingen heller.
Sedan mådde ja så dåligt så jag varken visste vad jag skulle säga eller hur jag skulle säga något.

Filmen, folk var smittade av något och skulle dö, när vi stängde av så skulle de lämna en pappa med sin sjuka dotter. DÅ fixade jag inte mer. Ville bara dö, aa aldrig kännt det förut, aldrig förstått hur det kunde kännas. Men bara kände att nu orkar jag inte mer. Känslorna äter upp mej, vill inte leva mer.

Fy Fan, aldrig tidigare kännt så... Vart rädd, när skulle det gå över, och hur skulle det kännas ? Eller skulle jag gripas av panik och vilja ta livet av mej ? Skulle jag försöka ? Vilken rädsla, och känsla.
La mej i sngen och gjorde allt för o försöka tänka på bra saker, intala mej att det var på grund av medicinen, en biverkning som nog kommer ge sej. Bara jag somnar.
Tänkte på en massa fina och bra saker, familjen, flytten, osv osv försökte tänka att allt kommer lösa sej med jobb osv. Tillslut somnade jag.

Vaknade idag, känslorna inte som igår, skulle höja dosen imorse, var rädd..
Men känns som nu eller aldrig, måste hitta rätt dos snart, om känslorna igår berodde på biverkningar eller något.

Idag ska jag tillbaka, kolla puls och blodtryck.
Senast låg det som innan jag började med medicinen, så får se idag, men gör det nog idag med.

Se vad hon säger om medicinen, ja känner mej helt lost i den där djungeln.
Är trött på dessa gäspningar, tröttheten, illamåendet och huvudvärken som kommer ca var 4 timma. Uscha!

Vill ju ha samma effekt som jag hade första dagen.

Känner fortfarande att jag orkar och vill göra mer än innan, kan känna ett annat lugn inombords.

Samtidigt som jag vid det lugnet, kan stressa upp mej själv lite, för jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det, hur jag ska bete mej och vad jag ska göra.

27 mg morgon och 18 straxt efter lunch har jag haft nu.
Får se vad de säger idag då. Hoppas på något bättre :)

Känner mej för det mesta fortfarande vimsig emellanåt, svårt med koncentrationen. Måste fråga henne om hörseln, känns som om jag är känsligare för det nu, om det har med medicinen att göra ?
Någon annan som vet?

Nee framförhållning va det, kanske bäst att slita sej härifrån så man inte missar buss eller något idag.

Tog 27 imorse halv åtta.
Och nu är jag trötter och dan. Skulle bara vilja sova.
Ska ta nästa 18, halv ett får se hur d blir då.

Neee hänger inte riktigt med.
Har svårt att förstå...
Medicinen.
Tog ju 27 imorse, och 18 nu halv ett.
Nu kommer gäspningarna, jag som hade hoppats på att det skulle ta 4 timmar eller något längre tid innan de kom.

Vad händer, är det så innan man gått in sej på medicinen ?
Undra hur lång tid det tar, och vad som kommer ske under den tiden.
Finns ju liksom en familj o tänka på, så mest rädd att ja ska må sämre eller vad som..
Förhoppningsvis så blir det bra i slutändan, men hur lång tid tar det ??


Natten till idag förrästen, har knappt sovit något inatt, tog lååång tid innan jag somnade, och sambon som aldrig snarkat, vad jag vet, snarkade för kung och fosterland inatt.
Kanske har han börjat med det nu, eller så är det för att jag alltid brukar somna först ? ;)

Sonen vaknade en gång inatt, och efter det kändes det som en omöjlighet o somna om... Har nog vart mer vaken än sovit.

Känns som om huvudet börjar gröta ihop sej igen, som energin försvunnit en hel del. Tröttheten framträder.
Jag som trodde det skulle finnas ännu mer energi idag?

Igår var jag tbx för att titta blodtryck och puls.
Berättade då att jag började gäspa och sedan någon timme senare så var jag trött och som "vanligt" igen..
Samma sak igår då jag satt där och pratade så kom gäspningarna.

Antagligen så håller sej medicinen bara 4-4,5 timme typ.
Fick en 18 mg innan jag gick hem. Och samma där. fick den ca halv tolv.
vid ca 16.00 tiden var jag så trött igen.
Ringde och frågade om jag kunde ta en till, men det skulle jag inte.

Idag, tagit 27 på morgonen, och ska sedan ta 18 efter 5 timmar ca.

Ska bli intressant och se hur denna dag går :)

Halv sju tog jag medicinen.
2-2,5 timme senare inser jag att jag har dragit upp persienner, satt i ny soppåse, bäddat säng, satt på diskmaskin.. utan problem.
Antingen är medicinen bara inbillning, som jag fattade det som så skulle det ju antagligen inte ge någon effekt.. Mer än ev biverkningar.

Jag kanske trodde att medicinen skulle fungera, och därför jag fått de saker gjorda som jag har ? placebo.
Inte en aning, eller så har den gjort någon verkan.
Vet e tusan. Hade ju inte räknat med att känna något positivt.
Skulle jag känna något så skulle det va biverkningar.

Sådant som märks med framtiden... Nu har jag iaf börjat gäspa.. Gäspar mkt.
Även om jag inte känner mej så trött faktiskt !

Illamåendet som kunde komma är borta, och imorse vid frukosten med sonen så åt även jag frukost ! Dä ni ! 2 st rostade mackor !

Nee nu avslutar jag här, ska in i duschen!

Blev jag erbjuden från dag ett.
Förut har jag alltid sagt att man inte ska trycka i sej mediciner och inte livet ut.
Det måste finnas andra alternativ.
Men från dag ett när jag blev erbjuden denna medicin, så såg jag det som min sista chans till o få ett bättre liv.

JA, det kändes så.
Men då vi försöker skaffa barn så kan jag ju inte påbörja medicinen.
Igår under läkarbesöket, så frågade jag om möjligheten fanns att man åt medicinen under mensperioden då man inte vet att man är gravid.
Möjligheten fanns, och jag skulle få prova!

Fick med mej två tabletter hem, för jag skulle få prova nu idag och imorgon för o se.. Sedan har jag nog ägglossning och får därför ínvänta mensen tills nästa gång jag provar igen.
Vilket som, så skulle jag prova 18 mg, vilket tydligen inte brukar ge många något positivt?
De brukar inte känna av det.

Tog den halv sju imorse, och tycker mej inte känna något.
illamående och lite huvudvärk kanske, men inge positivt.

Aja, tiden får utvisa, nu undrar jag mest om jag kommer känna av att den går ur min kropp ? Och när gör den det ? om 4 timmar eller 12 ?
Får tiden utvisa det med.


För mkt tankar nu om sjukskrivning, medicin insättning, barn försökandet, barnen, skolan, jobb!
Så ger upp detta inlägg nu, annrs tar det aldrig slut :p